Imorgon får jag se Lucia på jobbet, för första gången på sju år. Den här bilden är från en tidigare arbetsplats och togs på morgonen måndagen 13 december 2004 vid den f d Flygtekniska försöksanstalten, FFA, i Bromma. Det skulle bli FFA:s allra sista Luciafirande. Våren därpå lades större delen av anläggningen ned och vi som blev kvar flyttades till en ny lokal i Kista.

Det var en tradition att årets nyanställda skulle uppträda på Luciafirandet. Det visste jag först när det blev min egen debut, december 2001. Jag har inga bilder från den morgon men någonstans finns de och där syns jag nog. Jag var den enda spelmannen bland stjärngossarna, en lång kille med en liten gitarr, en Martin backpacker och senare, en blockflöjt. Vi var tre invandrarkillar i gänget, en holländare, en ryss och en engelsman och vi var troligen bland de mest entusiastiska och rörda av hela sällskapet. Vår Lucia var en tjusig ung kvinna med punkfrisyr och piercings.

Mitt första deltagande i Lucia var som att gå över en tröskel, att ta ett steg närmare mina oförklarliga drömmar, av ett liv här i Norden. Jag hade varit i Sverige flera gånger kring Lucia och redan från första början hade det en stark påverkan på mig. Upplevelsen var något främmande och konstigt men samtidigt slående igenkännlig. Det var som om jag stördes av osedda, andliga krafter.

För de flesta av mina landsmän är det svenska Luciafirandet något komiskt, mysigt, ett påhitt och förvirring av samma klass som jultomten eller renen Rudolf. I Storbritannien finns inga levande traditioner kring Lucia. Helgonet Lucia, eller ”Saint Lucy”, tillhör en numera obskyr form av kristendom. Myten har inte stärkts av en koppling till äldre hedniska seder, såsom har hänt i Norden. I vissa katolska kyrkor kan det uppstå något lågmält firande av Lucia men annars är det ingen stor sak.

Som barn fick jag se en bok en gång med bilder av helgon och martyrer och en bland dem var just Saint Lucy. Hennes ögon hade plockats ut och hon bar dem på en tallrik, blå ögon och alldeles blodiga. Jag fick aldrig någon förklaring men jag insåg att denna söta flicka hade något ihop med en fruktansvärd grymhet. Den uppfattningen minskades inte när jag som tjugoåring först läste dikten A Nocturnal On St Lucy’s Day, av John Donne. Det var mot denna mörka bakgrund som jag såg för första gången det svenska förverkligandet av Lucia. Kontrasten kunde knappast ha blivit starkare. Jag hade burit i mig sorgliga fantasier av mörker och magiska krafter. Men där framställdes en gestaltning av ljus och renhet och ett sådant oskuldsfullt hopp man bara har som barn. Jag insåg att den där Lucia hade vandrat långt från sitt grymma romerska ursprung. För mig var denna vitklädda jungfru med sin krona av ljus ett eko från urtiden, av något som fanns långt innan den kristna läran blev känd på dessa breddgrader. Jag kände igen henne från sagorna jag hört som barn, som den om féernas drottning, och det osynliga skogsfolkets härskarinna i The Enchanted Boy. Ungefär ett år senare läste jag Edith Södergran, och dikten Skogens ljusa dotter. Jag kände mig säker på att hon hörde hemma i samma bild.

När jag först hörde de svenska luciasångerna fattade jag knappt ett ord av texten. För en av dem var melodin, dock en tydlig ledtråd. När jag var kring elva år gammal och började spela klarinett var ”Sankta Lucia” en av mina favoriter. Det var också en av de första melodierna jag fick spela i stämmor. För några veckor sedan fick jag låna en kopia av notboken vi använde då, A Tune a Day. Jag har gjort en enkel inspelning i två spår av samma stycke med samma instrument som nämndes i min föregående blogg. Det låter nog ungefär som när jag först spelade det, våren 1971. Men då hade jag inte en aning om att det fanns en text på svenska, eller att jag en dag skulle ta på mig en lång spetsig hatt och sjunga den.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

ladda ner: MP3-fil

REFERENSER

Mollie Hunter’s ”The Enchanted Boy” illustrated by Mahri Christopherson, BywaysBairns, ISBN 0-907448-20-8. First published in ”A Furl of fairy wind by Harper & Row, New York.

FFA, Flygtekniska försöksanstalten

A Nocturnal on St Lucy’s Day, being the shortest day, by John Donne (1572-1631)