
110715/17.00 / Jag vaknade imorse med en dunkande huvudvärk. Trots att jag sovit gott och varmt hade det inte lindrats alls och jag visste jag kunde knappt klara av en dags trampande med ryggsäcken.
Men vädret var soligt och varmt, vindstilla med klarhimmel. Det bestämdes att vi ta rastdag, och jag låg hela morgonen ute is solen. Kring tvåtiden hade jag blivit av med huvudvärken och tog samma korta promenad. Utsikten från toppen var så skön, mysiga runda berg med snö och svarta klippor, en stor sjö, vattnet lugnt och speglande. Jag provade på med ett par skissar i blyerts men blev inte så nöjd med dem. Landskap är så svåra att teckna. Detaljerna är avgörande, och de finns i överflöd. Teckna man en liten sten i förgrunden så ändras balansen av hela bilden. Minsta nyans av en linje kan få ett berg eller klippa att närma sig och blandas in med stenar och gräs i förgrunden. Bergen och de högre kullarna är prydda med snögator och snöflakar, starkt vita mot mörka klippor och gräsiga backorna. Utan färg blir det svårt att avbilda den. Men blyerts får man så svagt kontrast. Jag vill inte bara måla in som om det var pensel och färg. Jag måste jobba vidare med min teknik och hitta något sätt att fånga känslan av snön på stenen. Vädret är något begränsande. Redan nu börja det bli för kallt att sitta ute och skriva. Molnen drar sig in från söder och så snart solen täcks känns det att vinden växlas från ljumt till kallt igen. Jag sitter ute nu, på en stor sten, täckt av larv i ljusgrön och mörk, som camouflage. Myggorna surrar omkring men det de har svårt att hitta genom vinden. Det är kallt och jag har huvudvärk igen, dock svagare mer som ett bakgrundsbrus.
I bilderna visas bergen Utja Luspas och Nuortab Luspas, Vindelfjäll. Teckningarna är från dagen efter ”Regnhimmel över Aivojukke”, A5-storlek, blyerts, exponeringstid ca 30 minuter var.