Dec 15

Satsa på svenska och hemspråk

Blogginlägg 1 Comment »

För tre veckor sedan skrev jag några tankar om språk, teknik och nationalekonomin. Texten med rubriken ”Språk att äga, älska och ärva”, fick mycket uppmärksamhet och beröm. Visst är jag glad för det. Ett tema i texten var hur värdefullt det var för Sverige att det svenska språket hade fått anknytning till så många invandrarspråk. Genom dem har det svenska språket blivit ett portal, där många språkgrupper kopplas till den svenska domänen och knyts samman av människans starkaste band. Jag talar inte om det man lär sig vid skolbänken utan om släktskap, vänskap och kärlek. Genom sådana band och sådan förståelse har Sverige ett försprång i internationell politik och handel och samtidigt i kulturella och vetenskapliga utbyte. Det är ett försprång som stora engelskpråkiga länder inte har, åtminstone inte i samma mått och styrka.

Följande text skrev jag som ett svar på Folkpartiets förslag att introducera undervisning på engelska från årskurs ett. Förslaget har redan fått hård kritik, till exempel i SvD debattartikeln ”Övertro på engelskans betydelse”, av Svenska Akademins ledamot Horace Engdahl och ständige sekreterare Peter Englund med flera. Men här presenterar jag några personliga erfarenheter och argument som förhoppningsvis också kan tilltala politikerna. Texten har även lagts upp i bloggen för nätverket Språkförsvaret.

Satsa på svenska och invandrarnas hemspråk

Att lära sig ett visst mått av internationell engelska är för kommande generationer i stort sett oundvikligt. Att lära ut engelska redan i första klass vore lika enfaldigt som att undervisa ungarna i dataspel och TV-tittande. För min del är detta självklart. Mycket viktigare vore en rejäl satsning på undervisning i elevernas modersmål och i landets huvudspråk. Därmed får barnen en språklig grund och referensram. Barn ska ha starka och trygga rötter, både i sina hemspråk och i svenskan. Undervisning i andra språk så tidigt är rentav slöseri med tid och kraft.

Som barn kan man lära sig språk snabbt och naturligt som en koltrastunge kan lära sig sjunga. Men detta innebär inte att det finns något värde i att planmässigt lära små barn främmande språk. Om språket inte används senare i livet kan det försvinna som rök i vinden. Jag växte upp med två språk tills jag var fem och ett halvt år gammal: engelska och oriya. Oriya är ett mindre indiskt språk och talas som modersmål av ca 35 miljoner människor. Oriya var språket jag talade med mina lekkamrater, barnen i byn, snickaren, kocken och vår barnflicka. Men med mina föräldrar talade jag alltid engelska och efter bara några månader i England kunde jag knappt ett ord längre på oriya. Min barndoms andra språk var borta. Som femtioåring skulle jag ha ytterst svårt att lära mig språket nu. Trist men sant.

Kring 1967 introducerades i alla brittiska skolor undervisning i franska, redan vid 8 års ålder, och jag var med från första början. Det var ett stort och välfinansierat initiativ i vilket dåtidens mest avancerade pedagogik tillämpades med bland annat bandspelare och bildspel. De som hade råd kunde till och med åka till Frankrike och träffa riktiga franska skolbarn. Motiveringen för den stora satsningen på franska var att Storbritannien skulle träda in på den s k ”Common Market”, föregångaren till nutidens EU. Storbritanniens två tidigare ansökningar om EC-medlemskap i 1962 och 1967 hade avvisats av Frankrike. Observera, på den tiden var det franskan som betraktades som nyckeln till den nya globala marknaden.

Storbritannien fick EC-medlemskap i januari 1973 men snart därefter avskaffades undervisningen i franska för barn i s k Primary Schools, åldersgrupp ca 7-10. Man hade bevisat att tidig undervisning i franska inte hade någon positiv påverkan på resultat i den nationella examen man tar i 16 års-åldern. För mig var det inte alls kul att läsa franska, år efter år. Jag hade ingen användning för språket. Såsom de flesta familjer hade vi inte råd med utländska semestrar. Vid första möjliga tillfälle valde jag i stället spanska, som jag kunde höra på min kortvågsradio, blandat med spännande musik och häpnadsväckande nyheter från Sydamerika. Jag gillade att studera spanska och fick bra betyg. Men eftersom jag inte hade någon användning för varken franska eller spanska i vardagslivet glömde jag bort allt förutom enstaka ord och fraser.

Det finns tre saker jag har lärt mig från dessa upplevelser.

1. Om ett barn inte använder ett språk kan det lätt glömmas. Språkundervisning för små barn är en hållbar investering bara när språket används omgående i barnets dagliga liv.

2. Så snart ett barn kan engelska sjunker deras motivation att lära sig något annat språk. Inflödet av information på engelska blir oundvikligt större än på andra språk.

3. Engelskans ställning som nummer ett bland världsspråken är något tillfälligt. Andra språk, t ex arabiska, spanska, mandarin, hindi etc. ökar i användning och växer i betydelse.

Om ett barn inte växer upp i ett hem där engelska talas som första språk, finns det ingen långsiktig nytta med tidig undervisning i engelska. Om barnets hemspråk varken är svenska eller engelska kan för tidig undervisning på engelska vara skadlig för barnets identitet och allmänna utveckling. I stället för engelska vore det mer värdefullt att göra en bestämd satsning på svenska och, för barn som har ett annat hemspråk, deras hemspråk. Till exempel om mamman talar spanska och pappan talar japanska borde de få undervisning i svenska, spanska och japanska, redan från första klass.

En sådan heminriktad språkundervisning skulle ge hållbara resultat: en generation med äkta flerspråkighet. Tack vare Sveriges öppna invandringspolitik har vi möjlighet att uppfostra generationer med större språkliga tillgångar än någonsin. Dessa språkliga förbindelser mellan familjemedlemmar, kan förstärka Sveriges ställning i världen på ett sätt som aldrig skulle kunna hända via relativt ytliga bekantskaper med engelska som andra språk. Nyckeln till Sveriges framgång på den globala världsscenen är inte engelska utan äkta flerspråkighet och starka band med våra ursprungsländer. På det sättet kan vi nog säga att vi är världens modernaste land.

Vill vi ha ett tänkande, avancerat och demokratiskt land att leva i, vill vi att Sverige ska kunna konkurrera i framtidens globaliserade handel och politik, då ska vi lära barnen svenska och deras hemspråk. Dessa är världsunika tillgångar. Engelska har alla.



Tagged with: • •
Nov 26

Språk att äga, älska och ärva

Blogginlägg 19 Comments »

För en månad sedan, 25 oktober, skrev jag om min upplevelse av att kassera några gamla maskiner samt om en uppmuntrande reklam för hållbara möbler. Jag kom på att samma tankegångar gäller inte bara teknik och möbler, utan även språket. Så klottrade jag några rader i mitt midnattsblock. Nu har jag knappat in dem på bloggen. Ni som kan svenska, varsågod och läs.

Jag har jobbat en hel del i Sverige och det var genom mitt yrke jag först lärde mig svenska. Bland mina första ord var följande: vingen, vingar, vingarna, vingspets, vingrot, nosvinge, vingspetsrobotar, vapenbalk, spaningskapsyl, lastalternativ, svets, nitar, infästningspunkt, egenfrekvens, svängningsformer, dämpningskurvor, sorteringsalgoritm, fladderberäkningar, företagshemligt och hemligt. Såsom när jag först lärde mig att segla eller att spela gitarr var den språkliga invigningen centralt för min uppskattning av konsten.

En sak som slog mig när jag först jobbade här var att språket var av enormt stor betydelse för svensk industri. Jag hade sedan länge beundrat att Sverige, ett glesbefolkat litet land i norra Europa, hade självständigt utvecklat några av de mest avancerade stridsflygplanen i världen. Dito kamerorna som fångade de första bilderna av jorden sedd från månen. Men det var först när jag började jobba här, hos Saab i Linköping, som jag insåg att detta var till en stor del tack vare själva språket. I det svenska språket fann jag något kyligt, vasst, direkt och förträffligt smidigt. Det var för mig ett helt nytt sätt att tänka.

Jag flyttade till Sverige i 2001 och ända tills april 2009 var jag anställd som forskare hos FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Inom FOI jobbar många högutbildade utländska forskare, från bl a Iran, Chile, Frankrike och Tyskland. Alla läser och skriver vetenskapliga artiklar på internationell engelska, ett språk som har blivit nutidens latin. Men nästan utan undantag talar alla svenska på jobbet. Engelska talas enbart när det kommer någon till bordet som inte kan svenska. Det svenska språket används för i stort sätt all internkommunikation både skriftligt och muntligt. Detta gäller inte minst för de många detaljerade tekniska diskussionerna framför skrivtavlan eller datorns bildskärm.

Svenskan är ett språk som är utmärkt lämpat för teknik och vetenskap. En anledning till detta är ordförrådet och historiken. Många av de allra största grundstenarna till nutidens vetenskap och teknik består av tankestrukturer som ursprungligen utvecklades på svenska. Några kända namn bland dem som formulerade sina tankar på svenska är Linné, Arrhenius, Berzelius, Celcius, och Ångström samt banbrytande ingenjörer och företagare som Enoch Thulin och Alfred Nobel.

Många svenska politiker, samt stora makthavare i näringslivet och utbildningsväsendet verkar ofta alltför angelägna om att förkasta svenskan. De agerar som om språket var något irrelevant, eller bara dekorativt. Landets stora, världskända företag, som för blott några år sedan var helsvenska organisationer, håller nu på omvandlas med rasande fart till rotlösa globala ”brands” med en hastigt påklistrad språkdräkt på engelska. Den handlingen, tycker jag, är likartad med grovt förräderi, ett slags nationellt självmord initierat från samhällets högsta nivåer.

Jag hävdar att av Sveriges alla naturliga tillgångar är det svenska språket den mest grundläggande och den som är av störst ekonomisk betydelse. Jag tänker på några ord av J.M.G. le Clezio i hans nobelföreläsning från 2007: ”Dans la forêt des paradoxes”, ”I paradoxernas skog”.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

”Le langage est l’invention la plus extraordinaire de l’humanité, celle qui précède tout, partage tout. Sans le langage, pas de sciences, pas de technique, pas de lois, pas d’art, pas d’amour. Mais cette invention,
sans l’apport des locuteurs, devient virtuelle. Elle peut s’anémier, se réduire, disparaître.” (mp3 audio)

”… Språket är mänsklighetens mest fantastiska uppfinning, som föregår allt och skänker allt dess beskärda del. Utan språk ingen vetenskap, ingen teknik, inga lagar, ingen konst, ingen kärlek. Men utan de talandes hjälp blir språket virtuellt. Det kan förlora sin must, utarmas och dö ut. …”

Observera: Språket är inte bara till för sagor, dikter och lite löst snack vid fikabordet. Sveriges rikes lagar är skrivna på svenska. Allt som sker inom det svenska rättsväsendet genomförs på svenska. Och likaså vår främsta kulturella dialog, både högkultur och populärkultur. Allt från Strindberg och Stagnelius till ”Kvarteret Skatan” och ”På spåret”, texter av Feven, Timbuktu och Lars Winnerbäck och mycket annat är förstås på svenska. Språket är grunden till lagen, samhället, kulturen och själva livet. Det vet alla.

Men en sak som verkar försummas i allt som skrivs om det svenska språket och språkpolitiken är att svenskan är för svensk nationalekonomi vad marken och älvarna är för skogarna. Grunden till alla våra stora industrier består av levande kunskaper som skapades, skrevs och verkställdes på det svenska språket. Kolla gärna historien om Ericsson, Saab, Volvo, Vattenfall, SKF, ABB, Sandvik, till och med H&M. Ända fram till 1990-talet var de tekniska och ekonomiska underlagen i alla dessa företag nästan helt på svenska. Utan det svenska språket skulle det moderna, industriella Sverige aldrig någonsin ha blivit till.

Alla som har svenska som modersmål och nästan alla som har adopterat svenska som vardagsspråk har lättast att arbeta och samarbeta på svenska. För de flesta är det påtagligt hindrande att handskas med engelska. Det är det svenska språket som håller landet i drift och som håller landet samman. Språkets betydelse för folket samt dess funktionella och ekonomiska värde kan aldrig överskattas. Utan svenskan stannar Sverige. Förödelse utan återvändo. Men så ska det inte bli.

Man hör jämt de hemmablindas mantra att vi måste ”globalisera” för att överleva och att därför måste alla vänja sig vid att kommunicera på någon ungefärlig engelska. Men detta är en lögn jag vägrar att förstå. Som en skämd frukt är det en fara som inte ens ska beröra läpparna.

Med all mediateknik i nutiden är det mer tydligt än någonsin att jordens språk är mångfaldiga. Språkens rikedom har samma bredd och komplexitet som blommornas och trädens. Inom varje mänskligt språk finns en hel tankevärld, ett universum av tanke och skapande kraft. Språken är inte mer utbytbara eller försumbara än vad världens djur- och växtarter är. Med varje språk som dör ut försvinner inte bara dess sagor och sånger utan även dess särartade tankar och minnen, levande kunskaper som kan leda oss till nytt vetande och ny vishet. I vissa språk kan finnas unika tankegångar som kan leda oss in i en hållbar framtid på jorden, som kan avslöja våra färdvägar bland stjärnorna. Språkens mångfald är såsom naturens inte någonting besvärligt som jämt måste utplånas och likriktas. Diversiteten uppstår från naturlagar och det lönar sig att studera hur man kan dra nytta av den.

Sedan antiken har språk varit ett avgörande medel i internationell handel. Tack vare Sveriges öppna invandringspolitik har alla våra inhemska företag en resurs av högutbildade svensktalande medborgare som har andra språk som modersmål, till exempel arabiska, bengali, hindi, kinesiska, koreanska, japanska, farsi, franska, spanska, thai … till och med engelska. Och det är för den delen inte bara de högutbildade som är av värde. Ekonomin kan förstärkas med hjälp av alla som har kontakter med sina hemspråk, ursprungskulturer och ursprungsländer. Med detta har Sverige ett världsunikt försprång.

Det är nog Sveriges invandrargrupper som är garanter för att det svenska språket inte raderas från landet. Jag får känslan ibland att det bara är vi som uppskattar språkets värde och nytta. Jag är säker på att om dagens inhemska studenter kunde välja språk på sina utbildningar skulle de flesta välja svenska. Likaså skulle de som arbetar inom svenska företag helst skriva och läsa på svenska. Att så många tvingas att kommunicera på stapplande engelska är troligen en av de största och minst uppmärksammade faktorerna som påverkar den svenska ekonomin negativt. Detta är ett fel som både snabbt och lätt kan åtgärdas.

Svenskan är sannerligen ett underbart språk: ett språk att äga, älska och ärva. Låt oss göra så.


Foto augusti 2008: Saab J35 Draken (ca 1970) Mannaminne // Hällristningar(ca 2000 fKr) Näsåker

Tagged with: • •
Okt 25

Saker att äga, älska och ärva

Blogginlägg 1 Comment »

Det är söndagsmorgon och jag grubblar över något jag gjorde i veckan, en händelse som för mig var nästan lika stötande som första gången jag medvetet dödade ett vilt djur, eller mer exakt en duva. Jag kommer nog aldrig glömma hur den föll, dunsande mot grenen av det stora päronträdet, hur den låg på gräset, nacken blodig och bruten, näbben öppen och vingarna flaxande som i ett epileptiskt anfall. Och sedan i stillheten, det öppna ögat, en svart glaspärla som stirrade uppåt mot mig. Speglat i det döda fågelögat var en rädd tonårspojke, med sin farfars luftgevär i handen. Det var jag, en morgon i maj, Shropshire, England, 1973. Jag minns att geväret var en BSA 0.22 med teleskopsikte.

I tisdags råkade jag bestiga en liknande tröskel av förstörelse. Den här gången var det inget djur jag hade slaktat utan några gamla, sovande maskiner: en teveapparat, ett par högtalare, ett stereokassettdäck och en scanner. Alla var i bra skick och helt användbara men jag slängde dem i en container för elektronikskrot på närmaste återvinningscentral (ÅVC). Att förstöra fungerande och användbara maskiner är egentligen emot mina principer. Att medvetet ta sönder och kassera en sak som människor har konstruerat och skapat med sina händer är som att förstöra liv, eller åtminstone en del av livet. Men ibland blir man tvungen att döda och förstöra. Man har inte så mycket att välja på. För dessa maskiner hade jag ingen användning längre. Inte heller kunde jag hitta någon annan som vill ha dem. Jag hade annonserat på ”blocket” och kollat hos Myrorna men det gick inte ens att ge bort sakerna. Jag är säker på att det någonstans i världen finns någon som glatt skulle ta emot dem och använda dem i åratal. Men trots dagens avancerade datorbaserade logistik och kommunikationer var det helt omöjligt för dessa varor att nå dem. Här i världens modernaste land fanns definitivt inga hem för dessa fyra maskiner. Var och en hade blivit obselet och lokalt värdelös, en belastning.

En närmare inspektion av varorna ifråga.

  • TV, Telefunken, tillverkad i DDR ca 1985 ”jag minns att mormor en gång hade en sådan”
    - ersatt av en 32 tums LCD-TV med HDMI etc
  • Stereohögtalare, Phillips, ca 1990, medelmåttig kvalitet, ärvdes 2007
    - aldrig använda
  • Kassettdäck, ca 1985, AKAI, silver, med analog VU meter och intag för mikrofon
    - knappt använt sedan 2001, ersatt av digital inspelningsutrustning
  • Flatbed Scanner, Mikrotec E6, SCSI
    - ersatt av en mycket mindre USB-baserad modell, SCSI stöds inte av nya datorer

Genom att bli av med dessa maskiner vann jag en dryg kubikmeter utrymme i förrådet, där jag vill ställa några arkivskåp och bokhyllor. Det jag har gjort med de gamla grejerna är ju helt okej. Jag kan ursäkta mig och deras eventuella användare med att jag hade inget val. Hade jag sett en separat container för fungerande, levande, elektronik då hade jag försiktigt ställt in grejerna där. Men här finns inget sätt att skänka bort gamla maskiner till människor som skulle kunna använda dem. Det verkar finnas ytterst få aktörer som sysslar med återanvänding av produkter överhuvudtaget. Kanske är det numera bara återvinning av materiel som kan drivas lönsamt.

Jag vet inte vad som händer med elektronikskrot i Sverige. Förmodligen säljs avfallet vidare och slutligen fraktas det till något fattigt land där människor arbeta för hand, t ex med att smälta ner kretskort för att utvinna koppar och bly. Kanhända att några av dessa grejor överlever resan och någon därborta lyckas hitta sakerna som ännu går att använda. Jag läste att Greenpeace hade monterat en GPS tracker i en gammal TV och bevakat dess färd, ända till en basar någonstans i Afrika. Sådant kan hända ibland.

Visst är det synd att vi inte har några kanaler för att skicka bort hela, fungerande varor. Men det är bara ett exempel på slöseri med användbara föremål. I stället för återanvändning hanteras sådant ‘avfall’ oftast genom grov återvinning av material. Att återanvända saker är givetvis mycket skonsammare mot miljön. Men tyvärr verkar ingen ens försöka konstruera produkter och tjänster enligt denna enkla principen. Regeln som gäller är snarare, ‘slit och släng’ och ‘allt ska bytas ut’, för det är så dagens ekonomiska maskineri rullar. Samtidigt är det precis sådant kortsiktigt tänkande som är största hotet mot livet på jorden. Global uppvärming är bara ett kännetecken på slösaktiga och icke hållbara samhällen. Andra är kemiska föroreningar, miljöförstörelse och utarmning av materiella resurser. Kunde industriell utveckling inriktas mot tillverkning av mer bestående varor, t ex elektronik som går att meka med och fixa, då skulle kanske världens resurser räcka till. Men det skulle kräva en stor ändring i människans uppfattning om vad det innebär att köpa, äga och slänga sina prylar.

En sak jag läste nyligen gav mig en smula hopp att kanske några av nutidens konstruktörer och tillverkare går mot mer hållbara tider. Det var hos ett välkänt möbelhus i Barkaby, bland skyltningen för deras sortiment av formgivaren Anika Reuterswärd. Dessa varor annonserades stolt som ”Möbler att äga, älska och ärva” Bra gjort, säger jag. Det köper vi. Låt bara samma motiv tillämpas av alla industrier och vi kan komma en bra bit på väg mot ett hållbart samhälle. Låt oss bygga saker som håller, maskiner som går att reparera, varor man kan vara stolt att äga länge, och som kan användas i generationer. Utövar man bara sådana principer och miljömässigt det borde ordna sig med det mesta. Teknik att äga, älska och ärva. Med sådant kan finnas en framtid för människan. Kanske.

Tagged with: • •
preload preload preload