Nu är det söndag igen och äntligen hinner jag skriva lite på den här bloggen. Vintervädret håller i sig och utsikten från mitt arbetsrum är ungefär som den var för en vecka sedan. Fast det snöar just nu, fina snöflingor drivande i stora virvlar mellan husen, glittrande i det skarpa solskenet. Jag minns en dag på jullovet när jag försökte fånga snöflingor på en liten glasskiva för att titta på dem med mitt mikroskop. En hel dag kämpade jag tills jag kom på att det enda sättet att klara av det var att ha mikroskopet utomhus och kyla ner hela apparaten till några minusgrader. När jag äntligen fick syn på några flingor i närbild var det nästan mörkt ute och jag behövde en ficklampa för att få tillräckligt med ljus. Men jag såg dem, alldeles själv, och de var precis som i böckerna, var och en olik men med alla variationer inom samma, sexfaldiga symmetriska form, som Davidsstjärnan.

Förra gången skrev jag om dagens namn, Valentin, och om en dikt från 1600-talet på samma tema, en bröllopsvisa av John Donne. Ämnesvalet var nog en smula oväntat för en blogg under rubriken ”scientific interpretations” men jag har en något bredare syn på naturvetenskap än vad som är vanligt nuförtiden. Namnsdagar, gammal folktro om fåglars parningstider och konsten att skriva i bundna versmått har alla plats inom vetenskapen.

När Donne skrev denna bröllopsvisan var människans världsbild säkerligen mycket annorlunda än idag. Ännu tolkades naturen som en skapelse av Gud, ett universum givet för människan att härska över, och vetenskapens domän omfattade mycket som vi nu skulle betrakta som religion och magi. Astrologi och astronomi var då inte som idag helt skilda discipliner. Astrologerna spelade en viktig roll i samhället, ungefär som nutidens experter i datorbaserad numerisk simulering. Människan har alltid haft ett behov av att förutse framtiden och nu som förr bemöts det av dem som sysslar med dolda beräkningar av ofattbar komplexitet. Astrologer på 1600-talet levererade kvantitativa förutsägelser om allt man ville veta, om vädret, skörden, positionen av fartyg, deras väntade hemkomsttid och lastens värde. De kunde även räkna fram avgörande bevis för åtalades skuld. Från nutidens perspektiv verkar det självklart att astrologernas metodik saknade grund i fysiska verkligheter och man får intrycket att deras verksamhet mest var bedrägeri. Men jag är säker att de flesta i branschen trodde helt på sina teorier och betraktade sina stora beräkningar med högsta allvar. Naturen var ännu besjälad och planeter och stjärnor uppfattades som levande och laddade med mystisk, symbolisk betydelse. Inom en sådan referensram var det säkert inte alls konstigt att ett visst förnamn skulle förknippas med ett datum, eller att precis vid den 14 februari skulle fåglarna söka och finna sina partner. Det förflutna befolkades inte av mindre vetande. Människan var minst lika tänkande som nu men hennes världsbild består av idéerna och fakta hon har till hands och kulturen hon är uppfostrad i.

Tidigt på 1600-talet var de rådande idéerna och teorierna romerska kyrkans dogma och antikens stora auktoriteter, som Aristoteles och Ptolemy. Men inom några decennier skulle världsbilden komma att göras om totalt. Snarare skulle den öppnas till en bild som var ständigt i förändring, ett gränsland som skulle utvecklas mot det okända. Samma år, 1613, när Donne skrev dikten ifråga, skrev en Galileo Galilei brev om hans iakttagelser av små, mörka fläckar på solen och för första gången lades fram sakliga bevis för att jorden, såsom alla andra planeter, kretsade runt solen. Mycket av beviset framlades samtidigt av en annan stor astronom, Johannes Kepler. Intressant nog var det att bara ett par år tidigare som Kepler hade vänt sin uppmärksamhet från de väldiga föremålen i himlen mot stjärnliknande föremål i mikrokosmos. Januari 1611 skriv han ett brev till en vän och bifogade en essä på latin Strena Seu de Nive Sexangula, ”en nyårsgåva av hexagonala snön”. Texten räknas nu till den första naturvetenskapliga skildringen av kristaller med insikt om deras uppbyggnad. Hans funderingar om varför kristallerna hade just sexfaldiga former var en föregångare till fasta tillståndets lära och på lite längre sikt till nutidens halvledarteknik, mikroelektronik och datorer. Men allt detta kom han på bara genom att titta på snöflingor som fastnade på hans kläder och att tänka sig fram.

Galileos brev användes trettio år senare som bevis i den slutgiltiga rättegången av romerska kyrkans inkvisition där han blev tvungen att förneka sitt tidigare vetenskapliga arbete och acceptera att det var den gamla, jordcentrerade modellen av universum som var korrekt. Att kyrkan skulle ta ställning i sådana vetenskapliga frågor verkar från nutidens synpunkt helt främmande. Men dess position hade försvagats under flera decennier av reformationens anfall. Bibeln hade publicerats på tyska och 1611 även på engelska under kungligt mandat och därmed var kyrkans monopol på skrifterna borta för alltid. Troligen var det inte så mycket detaljerna av hur universum fungerade som hotade kyrkan utan att någon skulle kunna komma åt kunskap om hur himmel och jord fungerade helt oberoende kyrkans lärdom och doktriner. Men en organisation vars makt bygger på godtyckliga hemligheter och kunskapsmonopol kan aldrig vara helt säker. Knappt tio år efter inkvisitionen mot Gallileo, på juldagen 1643 i en liten by i Linconshire, England föddes ett gossebarn som skulle förändra människans världsbild såsom ingen annan. Hans namn var Isaac Newton.

______________________________________________
Bilderna: Astronomisk ur från 1400-talet, Domkyrkan i Lund, 8 april 1999.
Religion and the Decline of Magic, Keith Thomas (Oxford, 1997)
The Timetables of Science, Alexander Helmans and Bryan Bunch (Simon & Schuster, 1988)
On the six cornered snowflake / Johannes Kepler / Galileo Galilei / Snöflingor bygger sin form på sex